måndag 9 november 2015

Den som törs

Vi har slagit oss ner i matsalen och fått in ett glas vin. Vid bordet bredvid ett omaka par. Hon kan vara  bibliotekarie, han mellanchef i tillverkningsindustrin. I övrigt tomt. De talar med dämpade röster. Vi också. Självmedvetet raka i ryggen. Besticken klirrar.


Ett nytt sällskap gör entré. Fyra personer. Först går en kvinna med grå page och klarröda glasögonbågar. Med hög och klar röst säger hon, medan hon kryssar fram mellan borden: hej alla människor!

Vad får hon till svar? Ett mummel, ett humm, en nick. Vaga ljud och lyfta ögonbryn från människor som gått in för att ignorera varandra, diskret men bestämt.

Fler middagsgäster anländer. Ljudnivån stiger. Mina axlar sjunker ner. Äntligen kan man prata obehindrat. 
Nu kommer kocken ut. Hej kocken! Det är kvinnan i glasögon som vill berömma maten, potatis- och mozzarellaterrinen som var särskilt fin. Kocken ser glad ut. Till och med stolt? Det omaka paret vill också ge beröm, därefter det äldre paret längst in i hörnet. Tack tack säger kocken och bockar med händerna bakom ryggen. Tack tack, till höger och vänster när han går genom matsalen. 



Hej alla människor! Vem vill inte vara sådan? Den som törs uppmärksamma andras närvaro och annonsera sin egen.


Hej alla människor.
Så enkelt.

Så svårt.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar