Jag har en vän i Göteborg. En miljömedveten sådan. Det första han sa när vi sa att vi skulle flytta till Falköping var: åh nej, då kommer ni köpa bil! Det kommer inte hända, sa vi. Nu har vi köpt en bil.
Vi behöver en bil om vi ska kunna lära känna landsbygden och människor som bor där, säger jag, och syftar på de där nya vännerna vi ska hitta och besöka i gudsförgätna avkrokar långt utanför kollektivtrafikens grovmaskiga nät. Ingen säger att det återstår att se var våra ännu obefintliga och högst hypotetiska landsbygdsvänner har bosatt sig och hur bussförbindelserna dit ser ut, samt i vilken mån vi kommer att träffas hemma hos dem eller någon annanstans. Folk är för artiga.
Och så behöver vi bil för att åka till trandansen vid Hornborgarsjön, fortsätter jag. That's right. Jag som aldrig förut uppvisat minsta fågelintresse behöver plötsligt en bil för detta specifika en-gång-om-året-ändamål. Har jag undersökt bussförbindelserna? Nej, men ingen frågar om det. Istället nickar de införstående med vårt uppenbart trängande behov av att äga ett fordon. Trandansen är ju ändå trandansen liksom.
Hela diskussionen skaver mot min övertygelse om privatbilismens bidrag till ekosystemens undergång. Därför måste jag vinna den till varje pris. Bara genom att övertyga någon annan kan jag övertyga mig själv och hålla ångesten på avstånd.
Vid minsta tecken på tvekan och eftertanke hos mina åhörare drar jag fram mitt sista och starkaste kort. Vi behöver en bil så att jag kan ta körkort. Så att jag kan köra bil. Jag ser ut över min publik och konstaterar nöjt att tystnad råder. Inga följdfrågor och inga ironiska harklingar. Jag släcker ner min imaginära powerpoint och lommar iväg efter ännu en kopp besprutat kaffe i fikarummet.
Cirkelresonemangets styrka är att man (ibland) måste genomskåda en hel världsordning för att avfärda det. Få är beredda att vara så obekväma på stående fot.
Jag är glad att jag har min vän i Göteborg, han som ser hur ekosystemen förlorar sitt krig mot giftiga utsläpp och bekvämlighet. Han som hjälper mig att hålla min ångest vid liv och får mig att googla busstabellen till Hornborgarsjön.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar