Sportbaren och genusprotokollet

Fem minuter ner på vår gata ligger O'Learys Falköping. En gång i månaden är det quizkväll med Per & Per & Sara. Dit går vi med A:s kollegor.

Quizzet hålls i källaren. På väggen en skylt med texten Man Cave. På menyn en köttfest. Överallt bilder av kämpande, vrålande, krigsmålade alfahannar. När Per &  Per & Sara drar igång tävlingen har jag tagit på mig så tjocka genusglasögon att jag knappt ser ölglaset framför mig. Minsta antydan till kvinnoförakt eller könskonservatism kommer tas upp i protokollet.

Lokalen är full av 30-plussare som vill roa sig i grupp och lekledarna tar sitt uppdrag på största allvar. Efter tio minuter dirigerar Per & Per kollektiv Brandsta citysläckers-handklappning och främlingar känner sig (nästan) som vänner. Det hela är, måste jag medge, noga planerat och skickligt genomfört. Arbetsdelningen mellan Per & Per & Sara tangerar visserligen välbekanta könsstereotyper (Sara sjunger fint, Per & Per skojar om sig själva), men det är också det enda de kan anklagas för.

Första pris, en gratis nota, går till två unga män vid bordet bredvid vårt. Lagnamnet 100 kilo får mig att tänka på 90-talsbarnprogrammet 100 kg godis, där Thomas Gylling talade till kameran med överdriven scenskolemimik medan animerat godis i grälla färger roterade runt honom. Jag vill gärna fråga dem om lagnamnet är en referens till Gylling och i så fall varför, men hinner inte komma till skott innan musiken tystnar, taklampor tänds, skärmarna släcks och kittet som (nästan) gjorde oss till vänner smälter bort.

När vi kommit hem konstaterar A att "fast man väntade sig något mer eller mindre sexistiskt snedsteg så kom det aldrig". Jag kan bara hålla med – genusprotokollet saknar anmärkningar. Det var, i all enkelhet, en trevlig kväll.